Skriv ut

En tjeck, en slovak och en Bellman...

Före resan

Efter lite strulig planering blev det av med en resa till Czech Open för mig och Peter. Eftersom vi var sent ute med att leta flygresor låg de billigaste direktflygen till Prag på ca 3000 kr från Arlanda eller 2000 kr från Köpenhamn. Båda kändes lite väl dyra för en vistelse på tre-fyra dagar, så jag hade gett upp tanken på resan.

Men samma dag som jag avbokat mina semesterdagar (torsdag, fredag och måndag) ringer Peter och berättar att han hittat ett billigare flyg med RyanAir från Skavsta till Bratislava och föreslår att man tar tåget därifrån. Jag måste verkat smått schizofren när jag gick tillbaka till chefen nästa dag och bad att få tillbaka mina semesterdagar. Jag gjorde min bästa imitation av ett par ledsna hundögon och fick tillbaka dagarna.

Efter att ha parerat de flesta avgifterna som RyanAir försökte pracka på mig slutade notan på ca 1000 kr (varav hälften var skatter) per person tur och retur. RyanAir tar t.ex. extra betalt för incheckning vid disk. Vi valde istället "online check-in" vilket vad smidigare men skulle visa sig ställa till problem senare under resan. En annan sak man kunde få betala extra för om man ville var "priority boarding", vilket innebär att man får stå i en speciell kö av resenärer som får gå på flygplanet före oss andra. En avgift jag dock inte lyckades undvika var kortavgiften på 160 kr. Alla som inte använder "Visa Electron" (som jag just nu i skrivande stund kollar upp på WikiPedia) är tvungna att betala denna avgift.

Kvällen innan avresan utför jag online-incheckningen för både ditresan och hemresan (kan göras tidigast fem dagar innan och senast fyra timmar innan). Jag skriver ut boardingkorten i fem exemplar och packar ner i väskan.

Torsdag

På förmiddagen kommer Peter förbi Linköping och hämtar upp mig för gemensam avresa till Skavsta flygplats. Våra ryggsäckar är package till bristningsgränsen.

När vi kommer fram till flygplatsen brottas vi ett tag med att hitta en ledig parkeringsplats på långtidsparkeringen. Till slut hittar vi något som med lite god vilja och kreativitet kan kallas en
parkeringsplats och parkerar bilen.

Incheckningen var smidigare än vi trott. Eftersom vi hade online-boardingkorten redan utskrivna var det bara att gå direkt till gaten, där vi fick ställa oss i de underpriviligierades kö. Det känns lite småfånigt att ha två olika köer, men en ganska intressant affärsidé som jag gissar att RyanAir är ensamma om.

Vid landningen i Bratislava gjorde sig min förkylning påmind genom att sabotera tryckutjämningen och ge mig ont i öronen. Fenomenet känns igen från fjolårets resa hem från Tyumen.

De första sakerna vi gjorde efter landning var att uppsöka tågstationen för att boka tågbiljett till Pardubice och att hitta ett ställe att bo och ställa ifrån oss väskorna på. Vi bodde på City Hostel, beläget alldeles i centrala Bratislava. Det var 28 grader varmt i Bratislava den dagen, så jag tog den första duschen av många så fort vi hade checkat in.

Under resten av dagen gick vi omkring i Bratislava, fotade statyer och tittade på stenhus. Mot kvällningen satte vi oss på en uteservering till en pub och spelade lite.

Fredag

Runt lunch kliver vi på tåget till Pardubice. Jag måste säga att det är väldigt smidigt att åka från ett land till ett annat och det tog bara ynka tre timmar. På tåget beställer jag in en liten blandsallad med en oväntad ingrediens. Ljusgrön paprika är stark! När Ales Rybka kommer och hämtade oss på flygplatsen visar det sig att Igor Eged, tävlingens enda spelade från Slovakien, hade åkt med samma tåg.

Registreringen till tävlingen fungerade enligt löpande-band-principen, med en station för att hämta blanketten, en för att räkna ihop kostnader och en tredje för att betala. Strax därpå börjar tävlingen och jag börjar donera ratingpoäng på löpande band.

Vid vårt bord hänger också en gubbe som försöker sälja japanska renjuböcker. Han sysslar med ett flertal logiska spel och är även med och organiserar Mind Sports Olympiad i England. Enligt honom var renju ett subtilt spel med komplicerade regler.

Efter dagens två ronder går vi till en studentpub i samma byggnad som vi bor i. Tjeckien är billigt och med studentpriser blir det bara ännu värre. Men det blir ändå ganska städat. Här lyckas jag och Peter med bedriften att förlora med 0-10 i ett fotbollsspel mot några tjecker.

Lördag

Under lördagen tog jag den enda poängen i renjutävlingen. Det var mot en nybörjare från Kazakstan som satte bort sig i öppningsspelet av I5. Han var främst på Czech Open för att vara tränare i en Mancala-variant (Toguz kumalak) som spelades under dagarna.

Under lunchen hade Ales ett ärende i den närliggande staden Hradec Kralove. Jag och Peter följde med och åt gott på ett café där. Precis efter den mastiga måltiden gick vi 239 steg upp i en gammal kyrka som gav jättefin utsikt över hela staden och mer därtill.

Efter tävlingen gick vi till ett uteställe i närheten av spellokalen där de hade livemusik, utebad och servering. Tyvärr var man tvungen att ha ett speciellt kort för att få använda rutchkanorna. Det blev åtminstone lite bad, lite två-mot-två-renju och lite öl - sådär som livet ska vara.

Senare på kvällen började det regna, men eftersom alla var på så gott humör lät vi inte detta stoppa oss, utan gick istället vidare till studentpuben och fortsatte ha en trevlig kväll. Här tävlade jag och Nikl i renju om shots. Efter att ha spelat 1-2, 1-2 och 0-4 hade jag fått två shots och köpt fyra. Duktig grabb!

Men till slut stängde puben och vi gick tillbaka och somnade. Tur att jag som är så vig och ungdomlig hade överslafen.

Söndag

Nästa morgon vaknar jag bakis (eller kanske fortfarande lite berusad). Jag hade helst legat kvar i sängen, men är man på tävling så är man... Det blev chips och iste till frukost. Vi väntar ett tag på att, vad jag förstod, ett försenat tåglass med ungdomar ska komma in till tävlingen. Vi blev inte så fasligt många fler än på renjutävlingen dagen innan, så jag misstänker att de inte kom fram.

Jag inleder tävlingen med att vinna mot Ales och Peter. Efter det börjar huvudvärken försvinna och jag förlorar några partier. Under dagen spelar jag genomgående rätt bra partier. I ett av partierna hamnar jag i tidsunderläge med en minut mot tio. Här smäller jag fram tre attacker på olika ställen av brädet (varav två kopplades ihop) och får slut på tid när jag har en öppen fyra! I näst sista matchen spelar jag mot vår slovakiske vän Igor i vad som närmast påminde om ett go-parti. Det blev luftigt, skarpt och tidsödande, men Igor lyckades till slut få ihop en vinst.

Efter tävlingen säger alla hej då och jag och Peter åker till Brno med Monika Zowadova. Eftersom vi fortfarande inte är trötta på det här hemska spelet spelar vi lite gomoku på tåget. I Brno hjälper Monika oss att leta efter ett internetcafé. Det är nämligen så att jag någon gång under dagarna lämnat våra utskrifter av boardingkorten på ett hotellrum, så vi har inget att åka hem med. Men det är inga problem så länge man lyckas samla en Marcus, en internetansluten dator och en skrivare i samma rum. Detta skulle dock bli svårare än väntat. Antingen var internetcaféerna fulla, eller så är hade de ingen skrivare. Efter att ha misslyckats med detta gav vi upp jakten för denna dag.

Vi fick även hjälp av Monika med att beställa tågbiljetter till Bratislava dagen därpå. Eftersom det lämpligaste tåget "ofta är försenat" blev vi rekommenderade att ta ett tidigare. Efter lite letande hittade vi ett schysst hotell i centrala Brno. För samma pris som i Bratislava fick vi även frukost och en större TV, fast ingen fjärrkontroll. Vi går runt lite i Brno, men utelivet var betydligt lugnare än i Bratislava på torsdagen.

Måndag

På måndagmorgonen går vi upp tidigt för att hinna se slottet i Brno innan vårt tåg går till Bratislava. Väl framme i Bratislava letar vi upp ett internetcafé med skrivare utan större problem, men eftersom det är mindre än fyra timmar kvar till avgång går det inte att skriva ut boardingkorten! Vi hoppas på att det ska gå att lösa när vi väl kommer till flygplatsen, så vi tar en taxi dit direkt. Som tur är löser det sig smidigt vid incheckningen med hjälp av mina hundögon (och en förklaring av situationen). Vi fördriver tiden till avresan med att spela lite stege, vilket Peter fullkomligt krossar mig i. Trots att vi börjar bli hungriga tyckte vi att maten var lite dyr i överkant på flygplatsen.

Till hemresan hade jag lärt mig av mitt tidigare misstag och förhindrade trycket i öronen genom att svälja sista kvarten innan landning. Jag hade inte mycket saliv kvar efter det, men det var det värt.

Tyvärr var ju förstås maten ännu dyrare på Skavsta flygplats. Man får vara bra hungrig innan man betalar 70 kr för en liten macka. Det blev en banan i kiosken istället. Vi går ut till långtidsparkeringen, sätter oss i bilen och åker hem.

Som vanligt efter en renjuresa somnade jag nästan direkt när jag kommit innanför dörren.