Skriv ut

Jag har blivit ombedd att skriva några rader om Stefans karriär. Istället för en vanlig berättelse har jag valt att göra några nedslag i historien. Vi börjar i den gråa forntiden...


JÖNKÖPING, SVERIGE oktober 1985

Stefan började spela i Jönköpingsklubben i samband med att många andra började och jag har inget speciellt minne av första gången. Men jag kan tänka mig att han var en flitig besökare.

LENINGRAD (nuvarande St Petersburg), december 1986

Däremot kommer jag mycket väl ihåg första gången Stefan slog mig i en tävling och att jag fick upp ögonen för att vi hade en lirare på gång. Matchen var i ryskt luffarschack i bäst av två partier och Stefan fann följaktligen båda. Jag minns att jag kämpade för att ge "uppkomlingen" lite mer tuggmotstånd. Men istället var det jag som fick tuggmotstånd som hette duga :-)

BEACHCOMBERS ISLAND,FIJIÖARNA, juli 1989 

Stefan, Göran Holgersson och jag åkte jorden runt på var väg till VM i Japan 1989 (tro det eller ej men en jordenruntbiljett kostade bara drygt en tusenlapp mer än en biljett Japan t o r). Stefan hade kvalificerat sig till VM i ryskt luffarschack (fanns på VM-programmet 89 och 91) och varje dag på var paradisö innehöll långpartier i ryskt. Dessa slutade alltid på samma sätt. När jag började blev det remi eller förlust för mig. Men när Stefan började hade jag aldrig en suck. Ganska typiskt Stefan att vara grundlig i sina förberedelser. Men alla vi svenskar hade förbisett en sak i analysen, springardraget som gjorde den vanliga attacken omöjlig. Fast det är ju en annan historia...

ARJEPLOG, SVERIGE augusti 1993

En fighter har han alltid varit och ett minne från VM i Arjeplog är när Stefan hade förlorat sitt parti mot letten Aldis Reims. Stefan som till vardags är glad och uppåt var denna gång svart  i synen när han lämnade bordet. Och konstigt vore väl annars. Har man på ett snöpligt sätt förlorat ska man ju inte vara glad direkt. Men vad jag minns gick det över ganska snabbt.

JEREVAN, ARMENIEN, september 1998

Vid denna tidpunkt var Stefan redan etablerad som spelare och hade vunnit bl a SM och kommit 4:a i Ryska Mästerskapet. I Armenien spelade vi ett rumphugget lag-VM eftersom det blivit flera återbud p g av först och främst visumproblem. Vi spelade också en vanlig turnering och i denna ställdes jag mot Stefan, vi spelade D3 och för första gången kände jag hur Stefan hade fatt en helt annan tyngd i sitt spel. Jag hade givetvis förlorat många renjupartier innan men da kanske mestadels p g av enkla misstag och brister i teorin. Nu spelade jag riktigt bra och förlorade trots det. Hans positionella spel drev mig runt hela brädet och när vi kom tillbaka till hörnet där attacken började knöt Stefan ihop vinsten. Känslan jag hade under partiet var den samma som jag upplevt mot klass-spelare som Meritee och Kawamura. En känsla av att för varje drag drogs snaran åt hårdare och hårdare....

BEIJING; KINA augusti 1999

I detta VM var Stefan verkligen på topp och hade också kanske det flyt som behövs. I sista matchen mot ryssen Makarov krävdes vinst för att det skulle bli medalj. Sista ronden var av någon outgrundlig anledning helt avskärmad för publik och vi fick helt enkelt bara vänta. Jag kommer ihåg synen nar Stefan kommer ut ur hissen och jag frågade: Vann du? Ja, sa han och detta är kanske det stoltaste renjuögonblick jag upplevt. Efter att ha följt honom på nära håll under flera ar visste jag hur mycket arbete det låg bakom att komma dit han nu kommit, på prispallen i ett VM. Far se hur många ar det dröjer innan vi åter får se en svensk där?

KUMLA, SVERIGE april 2000

Nu har det varit mycket ros men här kommer också lite ris om Stefans spelstil. Det som ligger honom i fatet är att han är för mån om att hitta de perfekta dragen och finns det en vinst där, existerar inte något som heter remi. Letandet har mer än en gång resulterat i blixtspel i slutet av långpartier. I Stora SM 2000 hade jag inga planer sa när som på tre förlustvarianter som gav mig tre förluster. Nackdelen var att alla kände till mina "överraskningsvarianter". Inför matchen mot Stefan kollade jag Kozhins teoribok och valde en lång variant i I4 som jag visste att Stefan skulle välja svart i. Sa skedde också och vid ett av vägskälen valde han att bygga en kompakt dubbeltvåa istället för två diagonaltvåor och sedan var det bara att vänta på att tiden skulle gå ut för Stefan... I skrivande stund sitter jag i Tallinn och har just bevittnat hur Stefan i QT vann mot Yamaguchi i ett parti som visade upp ett helt annat svartspel än det han presterade mot mig för fem ar sedan.

Vid pennan, Er Peter Jonsson
 
 
Läs även Stefans spelstil