Skriv ut
Lördagen den 25:e september spelades Upsala Renju Open för andra gången i modern tid. Nio tappra spelare från Jönköping i söder till Uppsala i norr samlades på Bergagården i Uppsala. Tyvärr saknades några av våra starkare spelare som deltog i fjol, delvis på grund av att tävlingen gick av stapeln samma helg som Helsinki Open. Vi kunde i stället glädja oss åt att ett par av våra lite nyare spelare som Björn Lind och Joel Hallkvist ställde upp, liksom Jenny Molin som för första gången prövade på att spela en tävling.
 
Vi hade ursprungligen tänkt oss att spela en sjuronders monradturnering, men med bara nio deltagare kändes detta spelsystem lite konstigt, så vi beslöt i stället att spela en serie alla mot alla. För att hinna i rimlig tid satte vi betänketiderna till 30 minuter utan förlängning (med remi efter 100 stenar). Spelare under 1800 i ranking kunde välja att spela ryskt luffarschack (fyra partier med 10 minuters betänketid), vilket endast utnyttjades av Joel i matchen mot undertecknad. Fjolårsvinnaren Petter Gardström gjorde återigen en väldigt stark insats och vann samtliga sina matcher. Även Peter Jonsson och Björn Eriksson gjorde mycket bra resultat, med bara två förluster var. Tack vare Peters seger över Björn kunde han på bättre Sonnenborg-Berger-koefficient knipa andraplatsen.
 
Slutställning :
 
1 Petter Gardström                     8p.
2 Peter Jonsson                           6p.
3 Björn Eriksson                          6p.
4 Richard Sandström                   5p.
5 Björn Lind                                 4p.
6 Tord Andersson                        4p.
7 Joel Hallkvist                             2p.
8 Martin Larsson                         1p.
9 Jenny olin                                  0p.
 
Slutligen vill vi i Renju Uppsala tacka alla spelare som ställde upp och gjorde detta till en riktigt fin och rolig tävling. Speciellt Peter Jonsson ska ha en eloge för sin vilja att åka till nästan alla tävlingar, och därmed underlätta för andra Jönköpingsspelare att komma ut och spela. Vi vill också rikta ett stort tack till Petter som ordnat med lokaler och förtäring, samt till företaget Aeterna vars lokaler vi fick låna.
 
 
 

Tord Andersson om sitt parti mot Petter Gardström :

 
Detta var kanske inte i teoretisk mening något bra parti, men blev ett av de roligaste partierna jag spelade i turneringen. Jag var preliminär svart och bestämde mig för att spela öppning I11. Petter valde inte helt oväntat svart, och spelade upp en gammal variant med ett drag 11, som jag inte sett spelas på många år. Jag hade ändå någon minnesbild av att 12 borde sitta i 13 eller 14, men drabbades av en, möjligen obefogad, rädsla för vad Petter hade planerat, och spelade i stället en 12 och en 14 som nog inte är så bra egentligen. 15 är ett bra drag som ger möjlighet till fortsatt attack åt flera håll. Kanske är min 16 lite svag, men även efter 16 i 20 har svart goda utvecklingsmöjligheter. 17 är ett riktigt vasst drag som gav mig en hel del huvudbry. 18 var en tanke som dök upp ganska snabbt men kändes lite väl vansinnig. Efter att ha funderat en stund över mera normala stoppar som 18 i 19, insåg jag dock att Petter ändå kunde bygga upp en våldsam attack, och återgick till att tänka på 18. Så långt jag klarade att räkna tycktes svarts attack med 19 i 19, 21 i 22, 23 i 29 osv. i alla fall inte leda till direkt dragvinst (även om det är väldigt nära). Inte heller Petter lyckades räkna till vinst men satte efter fyran med 19 ännu ett väldigt starkt uppbyggnadsdrag med 21. Återigen dök tanken på att stoppa lite ”dumt” i 22 genast upp i mitt huvud. Efter att ha räknat en stund på mer ”ordentliga” stoppar, och bara tyckt mig se svarta vinster, kände jag mig också tvungen att välja denna stopp. När Petter väl hade gjort dragen 23 och 25 hade vi båda endast några minuter kvar, och då jag inte kunde se någon enkel svart vinst på ovansidan kändes 26 given. Då jag stoppade hotet med 27 i 28 bara suckade Petter över mina galna stoppar, men jag kunde fortfarande inte se någon svart vinst (om svart drar alla fyror så går det bara ihop med dubbelfyra). I blixtspelet som nu följde gjordes en hel serie grova missar av oss båda. När Petter fyrhotade med 29 fick jag en hastig ingivelse att göra de onödiga dragen 30 och 32 innan jag stoppade i 34. Redan innan Petter började dra insåg jag att jag hade gett honom enkel fyrvinst. I hastigheten satte han dock 39 i fel punkt (den skulle förstås ha suttit i 48). Nu ser jag min chans att klara mig och stoppar snabbt med egen trea, men missar att svart fortfarande har en fyrvinst med dragserien 43-45-47-49-K11. Petter hann dock inte heller se detta utan stoppade min trea. Jag kastade snabbt ut ett fyrhot med 42 och trodde mig ha viss chans att vinna partiet på tid. Nu hade dock Petter upptäckt sin fyrvinst och började dra fyror, utan att inse att 42 faktiskt råkar vara en stopp, då det ej längre finns plats för öppen fyra. Då Petter drog 49 såg jag inte att det var en fyra, och satte ut en egen dubbelfyra. Under någon sekund verkade Petter lätt förvirrad, men hann göra sin femma och stoppa klockan med vad som visade sig vara ca. två sekunder till godo. Med ca. tio sekunder kvar av min egen tid kan man kanske tycka att jag borde haft lite bättre kontroll på vad som hände i slutet. Mina halvknäppa stoppar med 18, 22, 26 och 28 hade kanske inte varit särskilt bra i ett riktigt långparti, men var nog inte helt fel i ett parti med endast 30 minuters betänketid. I slutändan avgjordes dock partiet enligt den gamla sanningen ”sista misstaget förlorar”.