Skriv ut
Lördagen den 18:e september spelades semifinal i Svenska cupen mellan Joachim Gaulitz och Petter Gardström. Matchen spelades hemma hos Petter i Bålsta och bl.a. jag själv bjöds in som åskådare, och fick den stora äran att iakttaga två riktiga storspelare i aktion. Här följer en genomgång av de två partierna, med några korta kommentarer från kombattanterna själva.
 
Parti 1 : Petter - Jocke 0-1 (0-1)
 
Efter lottning blev Petter preliminär svart i första partiet och fick nöjet att sätta upp en öppning. Han valde, som en av de få elitspelare som ännu trivs med att spela svart i denna öppning, D3. Jocke valde vit och spelade normal fyra, varefter Petter prövade en femma som han tidigare använt vid flera tillfällen. Upp till drag 11 följer en variant som också testats tidigare, även om kanske 9 i punkt K7 är något vanligare. Här tänkte Jocke ett tag innan han hittade en 12 han verkade ganska nöjd med (även detta drag har dock spelats förr). Dragen 13, 15 och 17 utgör en ganska naturlig stopp av vits attack. Med 18 till 22 stoppar sedan Jocke i sin tur upp svart, och ser samtidigt till att själv få något att bygga vidare på. Nu följer en ganska häftig kamp om tempot i partiet. Petter försöker med 23 och 25 få något eget, varvid Jocke kontrar med motattack i 26-28 och tvingar Petter att göra en stopp med 29. Då Petter stoppar Jockes trea på egen sida med 31 börjar partiet bli riktigt intressant. Efter håltrean med 32 är stoppen i 33 förmodligen tvång,  varefter Jocke själv måste stoppa med 34. 35 och 37 är ett häftigt attackförsök från Petters sida, men Jocke stoppar förstås så tufft han kan med 38-40, och hotar på en svart dubbeltrea i punkten C8. 41 är inget fyrhot för svart, då vit har en stoppande fyra, och Jocke kan nu helt ignorera svart och attackera på egen sida. 43 verkar vara en tvungen stopp men efter 44 ger Petter upp. Om han hade satt 45 i F5 kunde Jocke vunnit på fyror (svart får dubbelfyra i punkt C4). Efter närmare fem timmars hårt kämpande hade så Jocke ryckt åt sig ledningen och satt press på Petter inför det andra partiet.
 
Petter : Jag funderade i partiet en del över 13 i 21, men kom fram till att 14 i punkt G12 följt av 15 i G11 och 16 i 22 är ett fullt tillräckligt försvar för vit.
 
Jocke : Efter 11 ville jag verkligen hitta ett eget bra drag och komma ifrån allt som Petter kunde tänkas ha förberett. Då jag tänkt rätt länge hittade jag slutligen en 12:a jag var ganska nöjd med.

 
Parti 2 : Petter - Jocke 0-1 (0-2)
 
I det andra partiet fick Jocke sätta upp öppning och valde (inte så förvånande för de som känner honom) D11. Petter visade återigen att han skiljer sig från majoriteten genom att välja svart i en öppning som många elitspelare idag betraktar som mycket jobbig för svart. Efter en standardvariant upp till 12 försökte Petter överraska sin motståndare med att spela 13 och 15 enligt gammaldags teori. Drag 16 är bara en av många tänkbara varianter, och kanske en av de minst vanliga. Här finns möjligheten att spela 17 samt 19 i 20, men Petter väljer en annan väg och murar med dragen upp till 25 igen ställningen. Med 26 tar Jocke en punkt som skulle kunna vara bra för svart, och med 28-30 bygger han upp en vit attack i nedre högra hörnet. 31 är ett försök från Petters sida att stoppa så att han själv kan få något aktivt. 32 är dock ett mycket starkt uppbyggnadsdrag. Efter partiet hävdade Jocke att en håltrea med 33 i K3 skulle varit en tillräcklig stopp, kanske den enda som håller. Själv undrar jag dock även hur vit vinner efter 33 i 36, men inser att jag nog inte är rätt person att ifrågasätta dom stora spelarnas räkneförmåga. Efter Petters 33 är det bara för Jocke att dra till vinst (dubbelhot i punkt K6). Det är bara att gratulera till Jocke till att ha slagit ut en så stark motståndare i två raka partier, och önska honom lycka till i finalen mot Stefan Karlsson.
 
 
Jocke : Då Petter spelade denna 13 och 15 anade jag att han troligen hade preparerat de vanligaste varianterna, och valde därför en 16 jag inte trodde att han hade tittat på. 19 i 20 är säkert lite bättre, men jag anser inte att heller detta leder till särskilt mycket för svart. Kanske inte för vit heller, men situationen ger fullt möjligt spel. Jag är ruggigt nöjd med att jag hittade uppbyggnadsdragen 30 och 32, som skapade en situation med väldigt mycket att tänka på för Petter. Jag insåg dock att efter 33 i punkten K3 skulle jag inte få ihop någon vinst, och hade redan planerat att dra igen hela hörnet och satsa på ett långt parti. Det förvånade mig starkt då Petter gjorde bort sig och stoppade så att jag direkt kunde dra till vinst.
 
 
Slutkommentarer :
 
Petter : Jag var ganska nöjd i något läge i båda partierna med att ha kommit ifrån alla normala teorivarianter, och fått vad som kändes som relativt jämna ställningar, där vi båda fick försöka attackera i okända positioner. Jocke imponerade dock stort med sitt attackspel som vit, och tyvärr kanske jag själv saknade den där riktiga vinnarinstinkten.
 
Jocke : Jag var lite förvånad över att det kändes som om Petter spelade lite lojt. Med en Petter i riktig toppform hade det nog blivit betydligt tuffare.