Björn Wallgren gör sitt för nationen.
(av Björn Wallgren)
Jag hade inga större målsättningar inför Renju-EM i Sankt Petersburg 2008. Jag hoppades att kunna spräcka nollan och inte komma sist. Efter hand växte ett nytt mål fram - att komma bland de 15 främsta vilket skulle ge Sverige en extraplats i nästa EM. Mina förberedelser inför tävlingen var obefintliga. Jag fick luta mig mot erfarenheterna av 18 års renjuspelande. Soosõrv-regeln för öppningsspelet var premiär för mig dessutom - fick lära mig tänka på ett litet annorlunda sätt i början av partierna. Jag tycker regeln fungerade ganska bra och det blev många intressanta och spännande partier i tävlingen.
Jag anlände till tävlingsplatsen tillsammans med Marcus Eriksson 3 dagar innan A-finalen (som vi båda var klara för) skulle börja. Vi kunde beskåda den spännande kvaltävlingen som skulle generera ytterligare 5 finalister förutom oss 21 som redan var klara på förhand. Detta var utmärkt för mig att kunna studera spel med Soosõrvregeln i 3 dagar innan jag själv behövde gå i elden. Marcus och jag analyserade en hel del tillsammans under dessa 3 dagar och det var mycket nyttigt som förberedelse.
Jag lottades mot Andry Purk i första ronden. En mycket svår inledning eftersom han spelat ett par VM-finaler. Jag försöker alltid göra mitt bästa och kämpa som ett vilddjur oavsett vem jag möter. Han satte upp öppning D7 - något som knappast skulle varit fallet med de gamla reglerna. Jag valde svart i första färgbytet för att ha möjlighet att välja i det andra och sista valet. Andry valde den "vanligaste" 4:an i D7 och ville ha 3 5:e-drag. Jag valde här vit eftersom Marcus och jag hade kollat ganska mycket på D7 dagarna innan och kommit fram till att vit klarar sig bra med 3 5:e-drag. Andry satte upp de förväntade femmorna och fick behålla den "sämsta". Jag spelade det drag 6 Marcus och jag hade analyserat fram. Vår analys visade sig dock katastrofal och redan med drag 7 slog Andry mer eller mindre knock-out på mig. Jag fick försvara mig för livet, men ganska snabbt drog han upp en snygg vinst. Förlust för mig i första ronden alltså. I ett sådant läge gäller det att inte tappa modet - det var trots allt en världsspelare jag hade förlorat mot. 8 ronder kvar att ta revansch i. Marcus och jag analyserade snabbt fram hur man borde spela om D7 skulle komma igen.
I andra ronden mötte jag Andrey Khramov från Uzbekistan. En spelare, som liksom Purk, jag aldrig hade mött tidigare. Detta blev ett hårt och långt kampparti till skillnad mot det i första ronden.Jag satte upp min favoritöppning D11. Khramov valde en mycket ovanlig 4:a och ville ha 4 5:e-drag. Nu var jag ute på okänd mark, men jag kände att svart skulle kunna klara sig bra även med så många 5:e-drag så jag valde den färgen. Det blev till slut en variant där vi båda troligtvis var lika okunniga och jag improviserade en attack och han ett försvar. Min attack blev riktigt bra och i drag 25 hade jag ett läge som såg ut att kunna gå att dra till vinst. Jag tänkte länge men lyckades inte räkna ut hur jag skulle vinna. Jag är nöjd med att jag då valde att inte "chans-attackera" och se om det skulle gå ihop, utan jag valde att övergå till försvar istället medan jag fortfarande kunde styra partiet. (Efter partiet analyserade Marcus fram hur jag skulle dragit min säkra vinst som jag faktiskt hade från drag 25.) Tyvärr hade jag förbrukat så mycket tid på att inte hitta en vinst, så att jag blev tvungen att spela snabbt och inte helt optimalt längre. Khramov tog över partiet mer och mer och kunde som vit till slut dra ihop en lång fyrvinst. Partiet varade i fyra och en halv timme. Att förlora ett sådant parti känns för mig mycket tyngre än att förlora snabbt som jag gjorde i första ronden. Dock intalade jag mig att jag hade gjort mitt bästa och att det var så att min motståndare var något bättre än mig dem dagen. Jag var förtröstansfull att jag skulle börja få utdelning om jag fortsatte med mitt eget spel och kämpade lika hårt fortsättningsvis.
I rond 3 blev jag lottad mot Oxana Semenchina från Uzbekistan - en helt okänd spelare för mig. Jag koncentrerade mig hårt på att varken över- eller underskatta henne. Jag spelade som jag alltid brukar. Hon satte upp I7 - återigen en tidigare otänkbar öppning, men liksom alla andra öppningar med denna öppningsregel helt spelbar. Nu visade det sig att Semenchina inte var någon stark spelare så jag vann väldigt enkelt. Skönt dock att spräcka nollan.
Min fjärde motståndare blev Olexandr Drozd från Ukraina. Återigen en spelare som jag aldrig mött förut. Jag visste att han inte var ofarlig, men att jag borde ha en god chans. Jag satte återigen upp min favoritöppning D11. Drozd utnyttjade inte öppningsreglerna till några större avvikelser från det vanliga. Det blev den så kallade C-femman i D11 med mig som vit och här känner jag mig väldigt hemma. Standarddrag till att börja med. Drozds drag 17 var okänt för mig. Jag tog en lång funderare. Hittade ingen absolut direkt vinst, men ett 18:e-drag som jag var väldigt nöjd med - jag skulle inte vilja haft det emot mig. Drozd satte bort sig totalt med en svag 19 och jag kunde dra hem en fyrvinst direkt. Jag kände mig mycket väl till mods efter denna vinst. Min första poäng mot Semenchina fick jag lite för enkelt. Nu lyckades jag kämpa ner en skapligt stark spelare utan att behöva genomföra någon "chans-attack".
I rond 5 fick jag en mycket svår och erfaren motståndare - Pavel Salnikov med VM-finalerfarenhet. Jag hade mött honom en gång tidigare - för 14 år sedan och förlorade då. Han satte upp I2. Jag valde preliminärt svart för att kunna göra det slutliga valet. Detta beteende hade jag genom hela tävlingen - skulle vara intressant att se statistik på hur de andra i tävlingen gjorde. Känns som en fördel att kunna göra det slutliga valet vilken färg man ska ha och vilken 5:a som ska spelas. Detta liknade mitt parti mot Khramov. Jag hade ett läge där jag måste hitta på någon sorts attack. Salnikov är en mycket skicklig motståndare och han stoppade tämligen omgående upp mina attackförsök och ganska snart fick jag inrikta mig på en förtvivlad försvarsstrid för att eventuellt kunna få remi. Jag trodde jag var på väg att lyckas. Salnikov tänkte länge mot slutet och jag trodde det var i brist på vinstidéer, men han satte några väldigt listiga drag som knöt ihop det båda halvorna av brädet och i tidsnöden på slutet klarade jag inte att försvara mig mot detta utan hamnade i en svart dubbelfyra. Dock inget att gråta över att förlora mot en stor spelare som Salnikov.
Rond 6 medförde ännu en Pavel med VM-finalerfarenhet som min motståndare, denna gång med efternamnet Makarov. Jag är glad att jag hela tiden lyckades intala mig att jag har en chans mot alla om jag bara tror på mig själv, spelar mitt eget spel och kämpar som ett vilddjur.Jag satte återigen upp D11. Makarov gjorde övergång till I10 med 4 femmor.Jag valde att sätta upp de 3 vanligaste, men överraskade både honom och mig själv med en ytterst ovanlig 4:e femma. Jag kände att den fjärde vanligaste femman inte var min hemmaplan. Ett klokt val visade det sig. Makarov satsade på den ovanliga femman, trots att den uppenbarligen var ännu mer obekant för honom än för mig. Han satte en naturlig kombination av drag 6 och 8 som såg så bra ut att jag fick en resignationskänsla. Dock övervann jag den känslan och började räkna på fortsättningen av partiet. Jag hittade en kombination av drag 9, 11 och 13 som inte bara stoppade vits uppbyggnad utan dessutom gav mig som svart total kontroll över brädet. Nu fick Makarov börja försvara sig förtvivlat. Han satte bra försvarsdrag. Jag var mycket nöjd med mitt spel nu - jag förivrade mig inte utan satte lugna drag som ytterligare stärkte svarts läge. I drag 23 började jag attackera med syftet att avgöra partiet. Jag kunde göra det utan rädsla tack vare att jag kontrollerade hela brädet. Skulle attacken inte leda till vinst skulle jag nog kunna försvara mig framgångsrikt. Det visade sig att min attack var väldigt stark - vet inte om det fanns något bättre försvar för Makarov, men jag vann ganska snabbt och övertygande. En härlig vinst mot en mycket stark motståndare.
Ännu en ryss på min lott i rond 7 - unge Artyom Merkulov. Samma öppningsförfarande som i förra ronden. Jag blev svart i D11/I10 med 4 femmor. Jag vågade inte köra samma femma som mot Makarov - Merkulov hade säkerligen noterat den och skulle troligen ha förberett något bättre än Makarov. Jag fick nu spela med den "vanliga" D-femman" i I10 som svart. Jag är inte särskilt bekant med den. Det visade sig att vi följde den kända teorin till drag 16. Min 17 var för passiv och Merkulov kunde obehindrat börja sin vitattack. Han drog ihop en snygg och förkrossande vinst. När man blir så krossad känner man inte samma besvikelse som att förlora ett långt kampparti - åtminstone känner jag så de första minuterna efter partiet.
I rond 8 blev jag lottad mot Viktor Balabhai - en stark spelare, men jag var inte chanslös. Han satte upp D5 (som för övrigt verkade vara den flitigast förekommande öppningen i detta EM). Som vanligt bytte jag till preliminär svart för att få sista ordet i öppningsspelet. Han satte vanligaste D5-fyran med 4 femmor. Jag valde vit denna gången eftersom jag och Marcus hade analyserat en hel del i D5 och jag kände mig skapligt säker som vit. Balabhai la bland annat upp en för mig helt okänd femma i g7 - jag vågade inte låta honom behålla den, utan det blev en av de mer standardartade, kanske värderad som D- eller E-femma i öppningen. Jag kunde inte teorin efter drag 7, men jag var i fin form nu och lyckades lista ut några troligtvis bra drag till och med 12. Min 14 är ett oskrivet kort - en trea som Balabhai överraskade mig med att stoppa i den oväntade änden. Om han hade stoppat i andra änden hade jag tänkt sätta i punkten k8 för att få kontroll över den halvan av brädet. Nu lämnade han en öppning för mig att attackera. Jag funderade länge och valde att gå till våldsam attack med drag 16 - troligtvis en vinna-eller-försvinna-attack. Balabhai hittade inget bra försvar utan han gav upp efter mitt drag 26. Han spelade väldigt snabbt genom hela partiet medan jag tog god tid på mig - jag hade bara 4 minuter kvar på min klocka när han gav upp. Efteranalyserna med hjälp av bland andra Igor Sinjov och Marcus gav inget helt klart svar om min attack med drag 16 är säker vinst, men det är inte otroligt. Den räckte i alla fall för att ge mig poängen i detta parti.
Så dags för sista ronden. Jag blev lottad mot Eldar Dzainukov från Azerbajdzjan - honom hade jag inte heller mött förut. Faktum är att av mina 9 motståndare i tävlingen hade jag bara mött Salnikov förut. Min målsättning var nu definitivt att säkra en plats bland de 15 för Sveriges räkning inför nästa EM som nämnts ovan. För det skulle krävas vinst mot Dzainukov eller remi och vara beroende av resultaten i övriga partier. Jag förberedde en del tänkbara öppningar kvällen innan, men han satte upp D3. Med de klassiska öppningsreglerna känner jag mig trygg som vit i denna öppning. Nu med Soosõrv-regeln kunde vad som helst hända. Jag följde mitt mönster att byta till preliminär svart för att ännu en gång få sista ordet i öppningsspelet. Dzainukov spelade "vanliga" D3-fyran med tre 5:e-drag. Jag tvekade inte att välja vit som definitiv färg. Kände mig trygg med den färgen i denna position och motsvarande otrygg som svart. Jag lät honom behålla det som troligtvis är B-femman eftersom jag kände mig tämligen säker på att inte behöva förlora partiet med den varianten - jag har spelat den i många partier genom åren. Tämligen standardiserade drag till 12. Dzainukov överraskade mig lite med 13. Jag tog en lång funderare innan jag satte 14 - han hade möjligheter att dra igång en attack men jag kunde inte se att han skulle få ihop det. Nu var det hans tur att börja fundera för att kunna behålla kontroll över partiet. Vi förbrukade mycket tid båda på de kommande dragen. Det blev ett nervöst parti - en plats bland de 15 stod på spel för oss båda. Jag försökte hålla ett öga på de andra partierna i ronden också eftersom de skulle påverka min placering. De flesta av dessa partier verkade gå min väg. Min "värste" konkurrent om 15:e-platsen, Alexander Mikhailov, förlorade mot Balabhai. Efter nästan 5 timmars spel bjöd Dzainukov remi. Jag var tvungen att gå till sekretariatet och få reda på resultatet mellan Drozd och Tatiana Kraeva eftersom Drozd nu var den ende som kunde hota min 15:e-plats. Till min glädje såg jag att Kraeva hade vunnit så jag kunde acceptera Dzainukovs remianbud och erhålla min eftertraktade 15:e-plats med 4½ poäng och därmed ge Sverige en extra plats i nästa EM.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med mitt spel, min poäng och min placering i tävlingen. Jag kämpade stenhårt i varje parti. Jag deppade inte ihop efter mina förluster utan omvandlade besvikelsen till energi för de kommande matcherna. Det var även överlag en trevlig tiodagarsvistelse på Dyuny Hotel, som ligger vid Finska Viken, där vi både bodde och spelade.