Intervju med Frank Arkbo – Årets Medlem

Grattis till utnämningen till Årets Medlem! Hur känns det?  

Tackar! Jo, det känns bra, men iofs visste jag inget om förrän du sa. Vet inte varför jag fått den utnämningen :P

Låter som en imponerande motivering =) 

 

Jag heter Frank Arkbo, blev 44 år i november och växte upp i Norrbotten i en liten ort som heter Koskullskulle, mest känd för att backhopparen Boklöv kommer därifrån. (Han som använde V-stil om nån minns).

Jag flyttade till Uppsala direkt efter gymnasiet, jobbade ett år, gjorde lumpen i Boden och studerade 3 år i Uppsala på Matematikerlinjen, som hade en bra datautbildning. Egentligen hade jag planerat att studera i Linköping, men min äldre syster studerade i Uppsala och eftersom jag gillade stan så bra, så blev det Uppsala. Jag bor kvar än idag i Uppsala, men har flyttat runt en hel del. Just nu bor jag på min 7:e adress i stan och planerar inte att flytta på ett tag

Jag jobbar inom IT-branschen, först 13 år inom försvarsindustrin och nu senaste 7 åren som konsult. Jag bytte hobby och civilstånd ungefär samtidigt och arbetsgivare nåt år efteråt.

Jag är gift sedan drygt 10 år och har två barn, en flicka på 7 år och en pojke på 6 år. Frugan har ett par tonåriga barn sedan tidigare, varav en fortfarande bor hemma. Som så många andra renjuspelare, blev det så att jag träffade en tjej från utlandet (Kenya) och inte en svensk tjej.

 

Nej, hon har inte det minsta intresse. När jag tänker efter så var hon med under ett lag-SM i Stockholm, men hon stannade på hotellrummet hela tiden, dvs var inte så värst intresserad att titta på heller. =)

 

Jag försöker att inte tvinga på dom ett intresse för renju, men brädet har legat framme i sin låda och dom har faktiskt själv tagit fram bräde o stenar o klocka (!) och lagt ut stenar och tryckt på klockan själva. Jag gissar att dom sett hur pappa och Tord gjort på köksbordet då och då.

Dom har spelat med varandra och med pappa, men dom har så många intressen. Blir det renju en dag så visar jag dom mer förstås.

Mitt första minne av luffarschack är att jag spelade en hel del hemma med min pappa och min syster när jag var i 10-årsåldern. Sedan blev det förstås en hel del spelande på tråkiga fysiklektioner i gymnasiet. När jag flyttade till Uppsala, så såg jag en annons om spelkvällar i luffarschack på Norrlands Nation (studentförening) och där träffade jag Ingvar och på ett DM en tid senare så dök även Tord upp. Det här var på hösten 1979. Ett halvår senare, på en tävling i Kinna, så demonstrerade Tommy Maltell en annan variant av luffarschack som kallades renju. Vi tyckte det verkade märkligt första gången, men snart så var det renju som gällde för vår del.

 

Jag spelade schack ett par år när jag gick i gymnasiet och fortsatte sedan i Uppsala. Ganska snart förstod jag att jag inte var en alltför lysande spelare i schack och eftersom jag börjat spela luffarschack och tyckte jag hade större framtid i det spelet så blev det mindre och mindre schack för att till sluta bara bli luffar/renju. Jämfört med schack så är luffar/renju mer taktiskt och det finns alltid en chans att tvärt kunna vända ett underläge till vinst. I schack blev jag oftast långsamt tillbakapressad och hade inte kapacitet att kunna vända förlustställningar. Jag tror det är så enkelt så att man väljer den hobby som man har mest framgång i.

 

Första tävlingen var DM i Uppsala 1979, där även Ingvar och Tord var med. Jag har aldrig varit så nervös på en tävling som den gången. Jag slutade på en 4:e plats, kom efter Tord men före Ingvar. Jag tror att min första renjutävling var SM i renju 1983 och jag kom på andra plats efter Ingvar.

 

Haha, den första tävlingen utomlands var ju inte speciellt lyckad för min del

Det var i Moskva 1987 och vi var en 5-6 svenska spelare som deltog i turneringen som hade 36 deltagare. Min placering? Vi säger såhär; om man vänder på tabellen så vann jag

 

Det är tre tillfällen som jag kommer ihåg att jag varit ganska nöjd eller snarare förvånad.

När jag var under 30-års strecket så var jag himla snabb i huvudet och det var inte många som hängde med när jag spelade blixt. Den första turneringen i blixt med de tre spelen luffarschack, renju och pente (!) lyckades jag knipa den sammanlagda förstaplatsen. Vilket år det var kommer jag inte ihåg. 1987 följde jag med till SM i ryskt för att kolla hur Lars Jansson skulle klara sig i B-turneringen. Han hade kvalat in genom att vinna en tävling som anordnades av lokaltidningen i Uppsala. Jag ställde upp i A-turneringen när jag ändå var där och av en händelse så råkade vi båda vinna varsin turnering. Det kallar jag en skräll och helt oväntat eftersom det var renju som gällde för min del. 1981 lyckades jag knipa en titel i renju och vad jag minns så förlorade jag inget parti, men det blev ett antal remier. Det jag kan skryta med är väl att det inte är så många som vunnit SM i både luffarschack och renju.

 

Jag slutade som aktiv spelare 1993. När jag vunnit SM var nästa steg att sikta mot VM, men jag kände att VM kom för sent i min aktiva karriär och att jag inte hade den energi som krävdes att lägga ner på träning och teoristudier för att kunna hävda mig på internationell nivå. Jag var helt enkelt speltrött och jag har ett minne av mitt sista SM där jag tyckte det var en pina att spela och inte tyckte att jag orkade prestera någonting alls. Ändå blev jag 2:a den gången.

Jag ställde brädet på hyllan och började spela dart istället.

 

Våren -99 hörde jag att man kunde spela renju online på PlaySite och att Jorma Karppinen ofta spelade där. Så det blev att jag började spela online, efter 6 års uppehåll. Jag lovar att man blir rostig när man inte spelat på så lång tid. Lite sugen på att spela live blev jag så jag ställde upp i Blixt-SM följande år och eftersom jag aldrig hade spelat lilla-SM i renju, så provade jag även det. Trots att det faktiskt gick bra, 3:a i blixten och blev kvalificerad till Stora-SM efter vinst i lilla-SM, så blev det ingen fortsättning. Om jag spelar, så blir det online, eller nån enstaka jippoturnering i syfte att marknadsföra vårt spel. Att försöka få fler att spela luffar/renju är viktigare för mig än att jag själv deltar i tävlingar. Numera håller jag till på den svenska sajten blip.se där jag är spelvärd på luffarschack och figurerar i bakgrunden i de turneringar som hålls varje vecka. Det jag kan bidra med spelmässigt är att vara en ribba, dvs spelarna har någon dom vill försöka vinna emot och när det lyckas, så kanske dom känner sig mogna att ta steget till att spela en riktig live-turnering. Spelstyrkan hos spelarna på blip.se ökar hela tiden och det är bara en tidsfråga innan jag får bli åskådare på heltid

Jag har hört att det är många spelare på blip.se som skulle vilja att jag åker till en riktig turnering och det är väl inte helt omöjligt att det blir så senare i år. Det skulle vara kul att träffa dom man har spelat och pratat med på blip.se

 

Hehe, säger du det? (Det skulle Tord höra)

Jag antar att jag inte har en stöddig attityd mot dom och istället försöker uppmuntra dom när dom spelar bra.

Huvudsaken är att nån "bra" spelare visar sig p? Blip. Så kom och besök Blip alla som är 10-i-topp i Sverige!

 

Jag tycker det är bra att ibland spela några partier online, för att hålla igång tankeverksamheten med annat än jobbet, så att man inte blir seg alltför tidigt. Även om man blir äldre fysiskt, så känner man sig yngre i huvudet när man håller igång med online spel. Det kommer jag att fortsätta med, även om det inte blir så många partier nu som tidigare.

 

Jag har lagt min aktiva karriär bakom mig för länge sedan, så istället försöker jag bidra på andra sätt. Antalet aktiva spelare i Sverige har minskat under många år så att försöka få fler att börja spela är det jag kan göra, t.ex. genom att vara online på blip.se

 

Dom vanligaste råden brukar låta: spela mycket, titta på när duktiga spelare möts, lär dig av egna misstag etc. Att spela mycket fungerar är bara att konstatera. När jag började så hade vi träningskvällar var 14:e dag och motsvarande träning som vi fick på ett år kan man få på en månad på blip. Eftersom spelnivån på blip är hög numera, så kanske nya spelare tycker det känns jobbigt att alltid förlora, men det är bara att fortsätta att kämpa. Till slut så lyckas man vinna mot någon man trott var omöjlig att slå, vilket betyder att man själv blivit bättre.

 

Kanske något om RenLib, att det är ett verktyg som kan hjälpa en i sina teoristudier.

Något sådant fanns inte när jag var aktiv och det är en orsak till varför jag fortsätter förbättra och lägga till ny funktionalitet i programmet och att om någon har frågor eller önskemål så är det bara att höra av sig till mig.

 

RenLib står för "Renju Library" program och kan sägas vara en elektronisk anteckningsbok för att lagra analyser, men även spelade partier. Programmet försöker inte vara bättre än något annat, kanske därför att det inte finns något som det liknar exakt. Andra program, som RenBase, Database etc har en stor databas med partier. Den ambitionen har aldrig funnits med RenLib. Det är användarnas önskemål som styr den framtida utvecklingen.

Nästa funktion är att kunna lägga in statistik, för att värdera slutpositioner och kunna se i valfri position vem som har vinst, t.ex.

 

Ja, just det. Uträknat av det värde som användaren gett slutpositionen. Då kan man enklare se vilka drag som leder till vinst och vilka som g?r att försvara. Subjektiv bedömning i många fall förstås.

 

Tack =)