Intervju med Pavel Salnikov

 

Pavel Salnikov är en av veteraner i renjusammanhäng. Född i Leningrad (numera Sankt-Petersburg), blir 41 år gammal i juni i år, började spela renju 1983, vann sin första tävling 1985 (klubbens cup) Pavel är känd inte bara för att vara en av de bästa renjuspelarna i Ryssland. Han har alltid varit aktiv även som organisatör, just nu är Pavel även sekreterare i RIF. Pavel är lyckligt gift med Nonna Salnikova som också är en känd renjuspelare. Förutom renju gillar Pasha även shogi, fotboll och ”Vad, var, när” som är ett populärt i Ryssland frågesport där man spelar i lag (fast där som han gärna erkänner är Nonna betydligt starkare än han). Till vardags arbetar han som programmerare på en bank. Intervjun började som en vanlig daglig konversation via ICQ…
 
Privet
Privet Olga!
 
Grattis till tredje platsen i TT!
Tack!
 
Hur är det med artikeln?
Nej, jag kan tyvärr inte skriva den – jobbet. Förlåt.
 
Det var ju synd. Ska du spela i QT i VM?
Nej.
 
Varför? Din rankning tillåter det ju…
Vår dotter tar studenten i år och tänker söka in på högskolan. Således i slutet av juli – början av augusti är det inträdesprov. Det vore ju ett förräderi att lämna henne i en så viktig period i hennes liv.
 
Ok. Men om du skulle vinna TT skulle du då åka till VM?
Jag fick den här frågan under hela tävlingen.
 
Och?
Bra att nu kan jag slippa svara på den
 
 Hur känns det efter tredje platsen? Nöjd eller besviken?
Besviken över resultatet men nöjd med att jag nu inte behöver svara på frågan som du och alla andra ställer. Jag tänkte från allra början spela i TT bara för att ha roligt eftersom jag inte hade planer på att åka till VM.
 
Vilken plats planerade du komma på?
Någonstans i mitten, som vanligt.
 
Men då måste du ju vara glad att du överskred planen!
Javisst, helt korrekt. Men när man leder nästan hela turneringen fram till sista ronden blir det ju svårt att glädja sig över tredje platsen, eller hur?
 
Kanske. Ett tag… Hur lyckades de förresten slinka sig förbi dig?
Sista dagen spelade jag ett remi med Makarov och förlorade mot Vershinin.
 
Vad hände med Artemjev i år? Andra platsen i Högsta Ligan, första här…
Kvantitet övergår till kvalitet. Han ökar styrkan i spelet hela tiden.
 
Snabbt…
 
Tränar han ensam eller har han någon som tränar honom?
Ensam. Vem skulle han kunna ha som tränare? Bästa tränaren är tävlingsdeltagande!
 
Och du själv? Du ökade i år också rejält – två gånger på prisplatser och inte ”någonstans i mitten, som vanligt”
I TT finns inga prisplatser. Där finns det bara en plats – första.
 
Men nästan första blev det ju, det var bara koefficienten som svek.
 
Så, vad hände med dig?
Tur.
 
Bara?
Ja, jag tror det.
 
Två gånger i rad?
Nej, på Högsta Ligan var nästan alla segrar förtjänade. Fast ett par gånger fick jag tur även där. Till exempel Vershinin istället för ett vinnande drag gjorde ett förlorande. Så nu fick han sin revansch…
 
Och i TT?
Och i TT gav mig Sushkov och Chingin varsin poäng helt själva, utan min förtjänst. Min vinst var inte ens i närheten där. Snarare tvärtom.
 
Det heter väl då att du lyckades realisera dina möjligheter
När någon serverar dem för dig på ett silverfat och direkt framför näsan blir det ju svårt att inte realisera
 
Vem trodde du skulle vinna TT?
Chingin.
 
Varför just han?
Jag var säker på att han skulle ta revansch för HL. Han är den som imponerar mig mest som spelare. Han har en massa nya otriviala idéer.
 
Vad fattades honom då?
Nerver. Jag tycker att han började rycka på sig. Till exempel i partiet mot mig blev hans position bara bättre och bättre, min attack var på väg in i en återvändsgränd, han behövde bara göra ett passivt drag till… Men han kunde inte hålla sig – gjorde ett aktivt, siktade på vinst…
 
Hur är det med Artemjevs nerver? Han kommer inte att tappa modet i VM?
Artemjev är också ett känt psyko förstås. Jag vet inte hur det kommer att gå för honom…
 
Vad tycker du om den ryska trojkan i VM i år? Vad tar de för platser?
Jag tycker att paret Artemjev – Chingin är nu det starkaste i Ryssland. De kan även kämpa för platserna på prispallen.
 
Och Julia?
På Savrasova tror jag ärligt talat inte.
 
Varför?
Hon visar inte något intressant spel.
 
Varför vinner hon då?
Hon kan fånga vem som helst in i någon fälla, på bristen av teorikunskaper. Men en riktig spelkraft, egna idéer i öppningar – det saknar hon. Och hennes taktiska drag under partierna ser hela tiden alltför direkta ut. Fast de ger henne segern!
 
De kanske ger henne den även i VM?
Kanske  Om nerverna pallar.
 
Hur är det med hennes nerver förresten?
Sällsynt lugn tjej. Och kallblodig.
 
Låter hoppingivande
Jag tror att även om hon ser sin vinst i partiet mot Meritee kommer hennes hand inte att darra.
 
Jag börjar dregla…
 Jag också. Sanslöst synd att jag inte kan åka dit…
 
Synd att du inte kan skriva artikeln. Med din litterära stil… Pasha, kan jag få intervjua dig då istället?
Ok. Inga problem.
Du sysslar ju faktiskt med det redan.
 
Mm.  Hoppas, du vill inte klippa bort något.
Min hjärna vill jag klippa bort. Och ersätta med en annan, klokare.
 
Vadå för?
För idiotpartier mina.
 
Mot vem?
Mot Vershinin framför allt. Och mot Makarov skulle jag nog spela lite mer istället för att godhjärtligt erbjuda remi. Det straffade mig Gud för.
 
Kan du kommentera ett par av dina partier? Som illustration till intervjun.
OK. Det kan jag. Det går snabbare än att skriva artiklar.
 
Hinner du före slutet av maj?
Javisst.
 
 
Tack! Pasha, en fråga som nog intresserar många. Du har en fru som också spelar renju, i år blev hon känd för att ha spelat i Högsta Ligan. Hur är det att ha en renjuspelande fru i familjen? Hjälper det i spelet och vardagen eller tvärtom?
Delvis hjälper, delvis stör. Hjälper eftersom vi får gemensamma intressen, gemensam tidschema i livet. Och stör – vi har ju även hushåll, dotter…
När det är bara en ”vrickad” i familjen – det går att överleva. Men när det är två då blir det tungt.
 
Varför är det inte tre ”vrickade” i familjen, förresten?  Är det inte smittsamt?
Nej, som livet visade är det inte smittsamt. Hon har både varit i klubben tillsammans med oss och även åkte till EM i Podjuga förra året… Men det är inte intressant för henne.
Kommer aldrig ens i närheten av bräden.
 
Konstigt att höra för en som blev smittad i familjen…
Vem av er två (dig och Nonna) hjälper mest den andre?
Jag tror att vi hjälper varandra lika mycket. Nonna hjälper mig psykologiskt – hon är min allra mest uppriktiga och lojala supporter. Och jag hjälper henne tekniskt och taktiskt – det är ju lättare att fråga mig än att gräva varje gång i ”Kozhin”.
 
Hur känner hon nu förresten efter tredje platsen i Ryska Mästerskapet för kvinnor?
Utmärkt! För första gången efter 5-års avbrott slaktade hon Metreveli! Och dessutom så högklassigt och vackert! Grymt!
Tredje platsen – det är inte så viktigt. Viktigare är spelstyrkan, känslan att du kan något.
 
Hur träffades ni förresten? (Om det är inte hemligt ) Eller var skaffar man renjuspelande fruar?
Inte hemligt! Vi träffades på Kirovstadium, Zenit spelade. Jag hade Zenithalsduk på mig, var orakad och hes av hejaramsor…
 
Var hon också en fotbollsfans?
Varför ”var”?
 
Ok. Är?
Vi hejar fortfarande tillsammans på vår Zenit. Fast numera inte på stadium.
 
Var någon av er redan en renjuspelare när ni träffades?
Japp. Jag. Fast en väldigt färsk sådan.
 
Och du lockade Nonna med?
Om! Under de tre åren som jag marinerade henne inför mitt frieri hann hon bli kär inte bara i mig utan även i renju.
 
Så, du menar att det bästa sättet att skaffa sig en renjuspelande fru är att lära henne spela renju?
Först ska man lära henne spela, men inte hasta sig sedan med giftermålet – så att hon hinner utveckla ett kraftigt beroende och inte skulle kunna glömma renju direkt efter bröllopet.
 
 Och hur många år är ni nu gifta?
2005-1987=18 år, alltså!
 
Oj! Grymt! Var renju kan leda till…
Just det!
 
Ok. Lycka till er båda både i livet och i framtida turneringar och tack för intervjun! Hoppas, er romantiska historia inspirerar många till…
Tack! Vi ska anstränga oss!
 

Huvudmeny