Ny öppningsregel

Har ombetts och skriva ner mina åsikter och tankar angående de nya regelförslagen som uppkommit. De olika öppningsalternativen som jag tar upp här är Yamaguchi-regeln, Tarannikov-regeln samt Sakata-regeln. Dessa tre regelalternativ ska i år användas i var sin turnering som ska ingå i ”Nordic Renju Cup” som det stod att läsa om i förra numret av Fem i Rad (Nr 2 2004). Jag har främst studerat den förstnämnda vilket gör att mina åsikter om de två andra är mera en spontan känsla än en direkt analys (även om analyserna för Sakata-regeln inte heller är så oerhört välstuderade). En annan bra artikel i ämnet är ett debattinlägg i oktober 2004 av Stefan Karlsson. Denna finns även på luffarschackets hemsida. Där görs även en genomgång av reglerna som jag här kommenterar. För att se dessa regler samt fler andra öppningsalternativ hänvisar jag till Stefans artikel:

 

Jag har personligen tyckt de senaste 5-6 åren att en förändring av spelet bör göras då spelet blivit allt för stereotypt och allt för få öppningar är gångbara rent teoretiskt (och till stor del även i praktiskt spel på hög nivå). Detta gör att spelet blivit mindre intressant.

 

Det som först bör nämnas om reglerna är det som skiljer spelet renju från t ex fritt luffarschack är att renju består av dels en öppningsregel (uppsättning av öppning, färgbyte, två alternativa femtedrag) och dels en begränsningsregel (overline, dubbeltreor och dubbelfyror) medan fritt luffarschack är precis som det låter….inga begränsningar alls (först till fem i rad el. mer vinner). Det japanerna kommit fram till efter många års analyserande (reglerna har ändrats flera gånger på vägen) är att begränsningsregeln behövs för att åstadkomma ett jämt spel. Dagens diskussion om ändring av regler gäller enbart för öppningen dvs öppningsregeln ska ändras, ej något annat. Begränsningsregeln behövs och ska finnas kvar, det är enbart öppningsfasen som behöver modifieras för att spelet ska bli mer intressant och variationsrikt att spela.

 

Dagens öppningsregel har många positiva egenskaper som jag anser till så stor del bör finnas kvar. Regeln är lätt och lära sig och förstå, det går utifrån öppningsfasen studera och analysera olika varianter, de 26 öppningarna ska finnas kvar och färgbyte måste göras, de flesta (eller alla) av de 26 öppningarna ska ge teoretiskt jämna varianter. Ett till mål med öppningen bör vara att göra spelet så balanserat som möjligt och samtidigt i så liten utsträckning påverka det övriga spelet.

 

Yamaguchi regeln: Denna regel är den som minst skiljer sig från dagens alternativ. Fördelarna är att den är lätt och lära sig, man kan använda sig av gamla analyser där även nya kan tillkomma. En stor nackdel dock är att det redan troligtvis går att rent teoretiskt se att vissa av öppningarna inte är spelbara. Det räcker ju att de i någon öppning finns ett annorlunda 4:e drag där t ex 2 st femtedrag ger svart vinst medan flera alternativa 5:e drag istället ger svart förlust. Detta samtidigt som andra 4:e drag i öppningen ej heller skulle fungera…Ett exempel på en sådan öppning är ju I12 där ett annorlunda 4:e drag med denna regeländring skulle vara att föredra om t ex 3 st. femtedrag är föreslagna.

 

Tarannikov regeln: Är nog den av de tre alternativen som teoretiskt sätt ger jämnast spel. Det finns nog med andra ord flest spelbara varianter med denna öppningsregel. Tycker dock personligen att nackdelarna gör alternativet mindre intressant. Regeln känns för nybörjare krånglig att lära sig och det krävs nog väldigt mycket tid i början av partiet för att finna en jämn ställning. Särskilt det sistnämnda ser jag som den största nackdelen. Är rädd för att denna regel ger öppningsspelet en för stor betydelse av spelutgången. Spelet blir väldigt oförutsägbart fram till 5:e draget.

 

Sakata regeln: Är ett mellanting mellan de två först nämnda. Ändringen är inte så stor som Yamaguchis förslag men inte heller lika revolutionerande som Tarannikovs. Det är detta alternativ som jag personligen tycker känns som det mest seriösa och bästa av de tre. Fördelarna är att den inte skiljer sig speciellt mycket från dagens alternativ och den är dessutom enklare och mer lättförstålig. Varianterna blir betydligt fler än dagens. En nackdel kan bli att spelet blir alldeles för abstrakt då vit får placera drag 4 och 5 var som helst på spelplanen. Det finns därför förslag på att 4:e och 5:e draget ska begränsas och endast vara tillåtet att placera inom en kvadrat på 5x5 eller 7x7 sätt från mittpunkten. Här anser jag väl att en begränsning till 5x5 kan göra spelet alltför begränsat varvid 7x7 i så fall är att föredra. Meritee tror t ex att en begränsningsregel ej behövs eftersom det inte finns några direkt spelbara varianter utanför 7x7. Nackdelarna kan vara att om man ej finner jämna positioner i endast en av öppningarna fallerar hela regeländringen. Därför anser jag att ett till färgbyte bör kunna göras så inte fördelen för svart blir så stor. Detta då både svart får sätta upp öppning samt välja färg. Anser väl även att vit bör precis som förr kunna få placera ut andra stenen indirekt eller direkt. Det gör att detta alternativ mer går åt Tarannikovs hållet dock utan att bli krångligt, oförutsägbart och tidsödande. Förslaget är alltså

1)      Svart sätter ut drag 1 i mitten på brädet

2)      Vit sätter ut drag 2 indirekt eller direkt

3)      Svart sätter i sitt 3:e drag ut en av de 26 öppningarna.

4)      Vit kan nu byta färg

5)      Vit sätter ut drag 4 och 5

6)      Svart kan nu byta färg

 

Med Sakata-regeln är jag rätt övertygad om att i princip alla av de 26 öppningarna teoretiskt ger jämt spel. Det är två öppningar, D13 och I13 (om man i nu inte gör övergång till I5 vill säga) som inte är tillräckligt analyserade ännu för att med 100% säkerhet säga att så är fallet. Rent analysmässigt bör positioner analyseras som till en början ger svart fördel. Svart måste styra spelet för att positionen ska vara intressant. Det är det som gör det svårt men också därmed blir en utmaning.