Det nionde Renju-VM:et spelades i Tallinn, Estland, 29 juli – 7 augusti. Jag hade fått den stora äran (och det stora ansvaret) att vara huvuddomare för detta evenemang. En speciell roll som gör att man ser på det hela från ett lite ovanligt perspektiv. Som domare är man egentligen inte överbelastad med arbetsuppgifter, men man måste ha ständig närvaro, koncentration och vara beredd att fatta ibland svåra och snabba beslut. Jag såg mig mer som representant för hela renjuvärlden än för Sverige. Mina ledstjärnor var de allmänna RIF-reglerna, de speciella VM-reglerna, sedvänja och rättvisa. Jag försökte uppträda diplomatiskt, vänligt, men bestämt. I extremfallet måste man vara beredd att diskvalificera deltagare från tävlingen. Som väl är behövde jag inte ta till denna yttersta åtgärd. Jag fick inte uppfattningen att någon avsiktligt försökte bryta mot några regler, utan de tillsägelser som förekom från min sida föranleddes nog snarare av obetänksamhet från spelarnas sida. Ett problem vid delgivningen av reglerna är att alla inte behärskar det officiella RIF-språket engelska och mina egna kunskaper i stora renjuspråk som japanska, kinesiska och ryska är dessvärre lika med noll.De klasser som skulle spelas under VM var QT, AT, WT och BT, samt de mer avkopplande inofficiella Blixt- och Gomokuturneringarna. En nyhet var tidssystemet, spelarna fick en grundtid samt därefter tillägg på 30 sekunder för varje utfört drag. Detta krävde nya digitala klockor. Så här i efterhand kan jag konstatera att det fungerade mycket bra. En klar förenkling både ur domarens och spelarnas synvinkel jämfört med tidigare. Ska påpekas att detta är tidsregler som arrangörerna bestämde. Det finns alltså inget allmänt RIF-beslut att det alltid ska vara på det viset.
AT är den stora VM-finalen för att utse världens bästa renjuspelare. Av tradition har den plats för 12 deltagare. Av dessa platser var 7 redan tillsatta när vi anlände till Tallinn. Regerande världsmästaren Tunnet Taimla från Estland hade en personlig plats. Från nationella kval hade ryssarna Yulia Savrasova, Sergey Artemiyev och Konstantin Chingin, esten Ando Meritee, japanen Hiroshi Okabe, samt svensken Hannes Hermansson säkrat platser i finalen. Övriga 5 finaldeltagare skulle utses i det Internationella förkvalet, QT, som spelades under VM:s tre första dagar. WT är finalen för att utse världens bästa kvinnliga renjuspelare (det ska dock påpekas att AT är finalen för renjuspelare alla kategorier). BT är den öppna renjuklassen, alla som vill får delta, inga begränsningar. De tre främsta i BT får personliga platser i nästa QT.
Spekulationerna var många innan spelet började. Det ansågs givet att ryssen Vladimir Sushkov och japanen Makoto Yamaguchi lätt skulle ta sig vidare från QT till AT. Övriga tre platser hade många aspiranter, svenske Stefan Karlsson var också en stor favorit att ta en av de åtråvärda finalplatserna och Tord Andersson från samma land är aldrig ofarlig. A-finalen verkade ovanligt öppen och oviss. Ando Meritee hade vunnit VM 2001 med 11 raka segrar, men fått nöja sig med bronset 2003. Han var säkerligen sugen på att ta tillbaka VM-titeln. Men hur mycket hade han kunnat förbereda sig? Han var en av dem som hade jobbat mest med att förbereda och organisera VM:et på hemmaplan i Tallinn. Skulle Tunnet Taimla kunna upprepa sin triumf från 2003? Ryssarna Sushkov och Chingin var också stora och fruktade favoriter på förhand. Att regerande damvärldsmästarinnan Yulia Savrasova nu kvalificerat sig till A-finalen var mycket positivt. Hon hade tidigare på våren vunnit ryska mästerskapet i stor stil. Och hur skulle det gå för svenske finaldebutanten Hannes Hermansson i detta getingbo? Hannes hade lite oväntat vunnit det svenska VM-kvalet på försommaren. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen när jag i min första match i Blixt-SM 1992 fick möta en liten knatte som knappt räckte över bordskanten. Det var en 9-årig Hannes som chockade mig genom att vinna första partiet, sedan tog jag mig samman och vann matchen med 3-1. Vem hade då kunnat förutsäga att 13 år senare skulle Hannes spela i VM-final, med mig som domare?
I VM:s tre huvudklasser (AT, WT och BT) deltog 65 spelare, dessutom deltog Maciej Nowakowski från Polen i QT. Roligt att Polen var representerat på VM för första gången. Övriga länder var Armenien, Estland, Japan, Ryssland, Sverige, Taiwan och Ukraina. En fin internationell blandning, men vi hade nog hoppats på några fler länder. Brist på tid, pengar, samt byråkrati lägger hinder i vägen.
Jag anlände till Tallinn den 28 juli. Fyra svenskar hade redan varit på plats i Estland under två veckor. Det var Joel Hallkvist, Linnea Widman och Richard Sandström som under Peter Jonssons ledning hade deltagit i Ungdoms-EM och Youth Festival. Som nämnts skulle Hannes Hermansson delta i AT, Stefan Karlsson och Tord Andersson försöka ta sig till AT genom QT. Linnea Widman skulle delta i WT. Irene Karlsson som bor i Sverige skulle representera Estland i WT. Vidare skulle Björn Lind, Joel Hallkvist, Marcus Eriksson, Peter Jonsson och Richard Sandström spela i BT. Daniel Nygårds var åskådare till dessa tävlingar, men ställde upp i Blixtturneringen.
Spelplatsen var Estonian Business School. En fin byggnad med en blandad uppsättning rum väl anpassade för ett Renju-VM. Informationsteknologin har förstås som bekant sedan länge slagit igenom i renjuvärlden och under VM:et kunde partierna följas live på Internet. Uppskattat bland deltagarna var också att det fanns ett flertal datorer för allmänt bruk mellan ronderna.
Mitt i allt det positiva måste man förstås också notera eventuella brister för att kunna bättra på dem till nästa gång. Min egen domarinsats överlåter jag till andra att utvärdera. Det som var lite negativt under VM var ett mycket knarrande golv i ett av spelrummen. Det var rummet för BT. Det var även tänkt att QT skulle spelas där, men ljudet från knarrandet var så obehagligt att vi valde att flytta till ett annat rum. BT-spelarna hade dock inget alternativ utan fick stå ut. Ett nytt datorprogram för lottning och resultatservice hade tagits fram, tyvärr var det inte felfritt, något som var ett oroselement under hela tävlingen. Jag fick hålla manuell koll på det. Vad jag vet nu så blev alla lottningar till slut korrekt utförda, men tillbud saknades inte.
Organisatörerna under ledning av Ants Soosõrv gjorde ett fantastiskt arbete både före och under tävlingen. Det var påkostat och välorganiserat. Fina invignings- och avslutningsceremonier ramade in tävlingarna. Atmosfären under hela VM:et var mycket avspänd, trevlig och vänskaplig mellan de hårda kamperna i matcherna. Jag var väldigt bunden till spelrummen från tidiga mornar till sena kvällar, så tyvärr hann jag varken se mycket av Tallinn eller umgås socialt med spelarna, men sådan är domarens roll.
Och hur det gick i de olika tävlingsklasserna kan ni läsa i de följande tabellerna…