Eftersom den som börjar partiet i fritt luffarschack har en enormt stor fördel har man i alla tider försökt hitta ett bra sätt att jämna ut möjligheterna för båda spelarna. Man har exempelvis experimenterat med brädets storlek, diverse begränsningar i början av partiet för den som börjar och mycket annat.
I början av 1900-talet har man i Japan kommit på en idé att förbjuda vissa spelkonstruktioner för svart (i de flesta östasiatiska spel är det traditionellt svart som börjar). Den som provar på luffarschack blir nog snart varse att för att kunna vinna måste man bygga flera linjer samtidigt så att motståndaren inte hinner stoppa alla med ett drag. Japanerna bestämde att dubbeltre och dubbelfyra (dvs när man gör två eller fler treor respektive fyror med ett drag) skulle bli förbjudna för svart. Även den s.k. overline (en rad med sex eller fler stenar) förbjöds för svart. Den enda konstruktionen som svart fick ha kvar blev fyr-trea (en fyra och en trea som görs samtidigt med ett drag dock om det blir en trea eller en fyra till räknas det som dubbeltre respektive dubbelfyra).
Förbudsdrag gav en extra spänning till spelet och berikade taktiken avsevärt. Svart måste nu försöka vinna genom att kryssa mellan undervattensrev medan vit får en möjlighet till vinst genom att provocera eller tvinga svart till det förbjudna. Det här spelet fick det vackra namnet Renju vilket översatt från japanska betyder ”ett pärlband”.
Men eftersom svart fortfarande har en stor fördel av att börja partiet finns det även olika öppningsregler för att garantera både jämnare vinstmöjligheter för båda spelare och rikare variationer på öppningar.
