De ledande Podjugaspelare, dit man självklart räknar Julia Savrasova, brukar utmärka sig med ett noggrant och eftertänksamt arbete med renjulitteratur. Några hål i deras teoretiska förberedelser är näst intill omöjliga att hitta. Snarare hittar man brister i öppningsteori hos deras motståndare. Det här partiet är ett bra exempel på ett välförberett hemarbete.
Savrasova – Salnikov (·39, I5, 5?-7. Första ligan i ryska mästerskapet, 2003)
Fram till drag 28 spelades det enligt diagram 9.39 från Mihail Kozhins bok ”Zvon kamnej” (”Stenklangen” eller på engelska ”Click of Stones”), där positionen beskrivs som vinnande för vit. Men som hagel från klar himmel kommer det en serie av tio svarta fyror som ger segern till svart.
Savrasova – Chingin (o44, I?, 5?-7. Högsta ligan i ryska mästerskapet, 2004)
Ett försök att plocka en poäng till på samma idé ger nu ingen framgång. Motståndaren är av en annan klass. Som det anstår den blivande stormästaren var Chingin redan förberedd till den här varianten. Med drag 26-30 neutraliserade han svarts möjliga attack i positionens nedre del och sedan realiserade sin potential i övre vänsterhörnan. Radzevelyuk – Sorokina (o42, D3, 5?-10. Högsta ligan i ryska mästerskapet, 2004)
Den här varianten av D3 är ganska populär nuförtiden i diverse tävlingar i Ryssland. Jag tror att vit inte behöver göra ett sådant 20 drag, bättre direkt 20 i 22. I det fallet har vit fler chanser att sammanlänka övre och nedre del på den högra flanken. Med drag 24 till 28 skapar vit överväldigande överlägsenhet i positionens nedre del och sedan visar en hög skicklighet att utveckla sådana positioner till vinst.
Alexej ville gärna kommentera fler partier spelade av Julia, Oksana och de andra tjejerna från Podjuga. Men på grund av tidsbrist hann han bara med dem här. Han hoppas att kunna skriva mer i framtiden.