Rond 2: Smirnov – Meritee, 79’:68’, 0:1, R, 5a=12
Man måste ta varje motståndare på allvar. Det gjorde jag. I och med att vi lämnade teorin redan efter 13 var jag mycket noggrann med varje drag. Vanligtvis brukar svart spela 13-g10 eller till och med 11-g10. Efter 13 letade jag efter forcerad vinst men hittade ingen. Därför valde jag en säkrare plan med dragen 16 och 18 samtidigt som jag neutraliserade svarts övertag. Hans idé med drag 19 fungerade inte så bra – efter 21 hade svarts nyckelpunkt j5 blivit en dubbeltrepunkt och vit hade inga svårigheter att bygga på den kommande attacken. Kanske skulle 19-j7 varit bättre. På slutet var Smirnov i tidsnöd och gjorde sitt sista misstag med drag 33. Om han inte hade spelat detta drag hade partiet pågått ett tag till.
Rond 3: Oll - Taimla, 58’:76’, 0:1, R, 5a=10
Som jag nämnde tidigare började toppspelarna att mötas i rond 3. Både Oll och Taimla är duktiga i D11 eftersom det är deras favoritöppning som de spelar så fort de får chans. Men trots det är det alltid något intressant som uppenbarar sig när D11 spelas. Varianten där vit spelar 14 och 16 har blivit populär på sistone på nätet. Svart har all frihet till attack efter drag 21 men det är inte lätt att hitta rätt. Oll spelade ganska passivt här och allt hans initiativ bleknade bort med drag 27. Tunnet Taimla satte sedan igång en vacker attack genom att på ett fint sätt knyta ihop styrkorna på högerflanken med 32 och avslutade sedan elegant spelet genom sluthotet 40. Efter partiet analyserade Tunnet varianten och insåg att svart hade haft en möjlighet att spela 27-L6 som ger en stark attack och samtidigt är ett bra försvar. Om det är svart vinst eller inte är svårt att säga eftersom 28-j4 är ett bra försvar och vit kan kanske överleva genom avvaktande spel.
Rond 3: Ses - Meritee, 78’:17’, 0:1, -, 5a=10
Samtidigt pågick partiet Ses – Meritee som nådde det tragiska slutet mycket snabbare - Pavel Ses kände inte till varianten med drag 16 och under spelets gång hade han ingen effektiv plan för att spela som svart. Enligt analyser efter partiet ledde 17 till en direkt förlust. De korrekta dragen är 17-f10, 18-f9 och 19-e9.
Rond 5: Taimla - Meritee, 68’:78’, 0:1,-, 5a=10
Det här var ett nyckelparti i turneringen – egentligen bestämdes det där vem som skulle bli vinnaren. Båda spelarna valde att frivilligt gå in i varianten som Oll spelade i rond 3, men med egna idéer om fortsättningen. Tunnet hade fått idén till 25 i analyserna efter rond 3 och spelade det snabbt. Det ser verkligen farligt ut men lyckligtvis har vit en unik sekvens att bygga upp en attack med – 26, 28 och 30. Efter detta tappade svart kontrollen över partiet men förvånansvärt nog var det ingen lätt vinst för vit heller. Klockan gick och gick utan att någon lösning poppade upp förrän det var två minuter kvar. I Olls parti spelades 25-f10. Om Tunnet hade spelat 25-f10 och jag hade svarat med 26-e9 då skulle 27-L6 vara ett skapligt svar som hade gett en stark svart attack medan stenen på f10-punkten tog hand om försvaret. Men självklart kan vit möjligen försöka överleva med 28-j4 eller rentav genom att spela 26 annorlunda.
Rond 6: Ilu - Taimla, 43’:70’, 0:1, -, 5a=g9
Detta parti utforskade okänd mark. Ilus taktik var att ge upp allt initiativ redan i öppningsskedet och tillåta en vit attack redan från drag 10. Emellertid visade Tunnet snabbt att det är alltför farligt att ge vit initiativet. Efter 17 såg Tunnet en möjlighet att attackera aktivt på ett sådant sätt att vit kontrollerade alla svarts eventuella motattacker. Ett utmärkt parti även om det är uppenbart att ett sådant drag 9 inte ska spelas.
Rond 7: Purk - Taimla, 43’:70’, 1:0, R, 5a=8
Sista ronden. Vinnaren var redan klar men kampen om andraplatsen var fortfarande öppen. Den som vann detta parti skulle bli 2:a. Drag 26 hade kommit upp tidigare på en ORC-turnering. Jag analyserade det 1999 inför min match mot Nakamura. Taimla prövade Purk med detta drag men Purk hittade rätt 27 och sedan hade vit ingen bra plan. Idén med ett passivt spel med 28 och 30 bar ingen frukt. 34 var det slutgiltiga misstaget.