Tord: Frank var på sin tid en av Sveriges starkaste spelare, och personligen hade jag oftast väldigt svårt att spela mot honom. Hans spelstil kunde nog karaktäriseras som ganska defensiv eller åtminstone väldigt försiktig. I motsats till vissa andra gick Frank sällan till våldsam attack om han inte redan lyckats räkna till vinst eller mycket bra fortsättning. Även i avancerade teorivarianter föredrog han ofta att försöka hitta ett eget sätt att spela om han var osäker på att hitta teorivinsten. Det gick dock inte att spela för passivt eller ge honom möjligheten att göra vad som helst, då han också var väldigt duktig på att hitta sina egna kluriga attackvägar.
Frank: Hej Olga! Tord var hos mig lördag kväll till fram på småtimmarna och vi installerade bl.a. rankingprogrammet, eftersom det är han som kommer att knappa in ranking framöver. Han kan inte köra Database på sin nya dator, eftersom texten blir oläslig. Vi bläddrade lite i Database och valde att titta på partier Tord-Frank (visade sig att Tord spelade svart i samtliga) och Tord tyckte inte han hittade något som riktigt stämde med det text han skrivit ihop tidigare. Så tyvärr kommer det inget diagram med tillhörande kommentarer.
Olga: Så jag kollade lite på Franks partier själv och kan nog hålla med om att beskrivningen inte riktigt stämmer. Jag personligen fick uppfattningen att Franks spelstil kunde snarare beskrivas som vågad på gränsen (ibland även över) till dumdristig.
Ett exempel på det är tre partier i New Year Prize 1991 i Leningrad med det här 8 draget. Det här draget ger en position med en säker positionell vinst för svart vilket var välkänd vid den tiden. Både Aigars Rotbergs (en ung och lovande spelare från Lettland) och Alexandr Suslov (en spelare från Moldova med en enorm erfarenhet till dags dato som nog borde veta bättre) lyckades pricka nyckeldraget 9 men sabbade framgångsrikt först vinsten sedan det hela. En mera försiktig person skulle nog nöja sig med två poäng tagna på motståndarnas inkompetens. Men Frank erbjöd samma sak till Mihail Kozhin som redan då var en av världens toppspelare (och aldrig gjord sig känd för billiga misstag). Straffet blev snabbt och elegant. I sin nu världsberömda bok rekommenderar dock Mihail att spela 11 i A.
Men det stämmer säkert att man inte skulle ge Frank ens ett lillfinger. At han då gärna skulle kapa hela armen framgår av flera partier där hans motståndare var oförsiktiga. Det här partiet från Öppna turneringen vid VM 1993 i Arjeplog är nog ett bra exempel. Frank erbjuder I9 som verkar ha varit hans favoritöppning under lång tid. Vladimir Dvojeglazov (en bra spelare som framgångsrikt spelat i många internationella tävlingar som t.ex. Lag VM) byter såklart färg och verkar vara på väg till en säker seger. Men ett inexakt spel leder till ett plötsligt och förödmjukande nederlag.