Turneringen av de Tio & Ryska Mästerskapet för kvinnor 2005

Andrej: Öppningsceremonin har inte utmärkt sig med något ovanligt och pågick i ett helt traditionellt maner. Efter det att den avslutades och till första ronden var det ca 2 timmar så Sergej Artemjev och Pavel Vershinin bestämde sig för en uppvärmning – en blixt-match som Artemjev vann med 6-1.
 
 
Första ronden bjöd på ett intressant parti mellan Artemjev och Chingin. Chingin började med d11, Artemjev bytte färg. Med 12 drag spelade Chingin en ”resväska” och Artemjev vann självsäkert utan att lämna någon minsta chans till Chingin. (Se diagrammet nedan)
 
 
Sushkov satte i12 mot Salnikov och använde ett nytt drag i öppningen. Tyvärr, lyckades han inte realisera nyheten och förlorade. (Se Pavel Salnikovs kommentarer)
 
Vershinin (svart) kämpade mot Nikonov. Han försatte sig i tidsnöd när Nikonov fortfarande hade mer än 15 minuter kvar. Nikonov börjar attacken och till slut blir tidsbristen ömsesidig. Med hängande ”flaggor” missar Nikonov ett fyrhot och slutligen vinner Vershinin. (Diagrammet nedan)
 
 
Ungefär samma sak hände i partiet mellan Salnikova och Sorokina. Där vann Sorokina.
 
Viktor: Bland deltagarna i TT blev jag den allra minst betitlade och därför ställde jag främst rent konstnärliga mål. Sportsliga mål hade jag två: ”minimum-program” – att få >0 poäng och ”maximum-program” – att uppfylla normen för 5 dan.
Första dagen hade en rond och jag skulle möta Sergej Volkov. Sergej började med en för mig obekant variant i i12. Det rätta 7 draget skulle ge en forcerad vinst men jag valde fel väg och vit fick möjligheten att slå ifrån sig den svarta attacken och sedan få goda chanser till segern. Volkov spelade inte riktigt optimalt, väntade när min attack skulle ta slut men förgäves. Jag missräknade litet i slutet och spelade min vinst i fel ordning. Han fick möjligheten att stoppa den. Men svart hade ändå kvar en vinstmöjlighet som jag realiserade. Mitt ”minimum-program” – att få >0 poäng – blev uppfyllt första dagen.
 
 
I 5 ronden mötte jag Salnikov. Han valde en känd förlorande variant i i6. Drag 17 blandade jag ihop med något annat, men attackmöjligheten hade jag kvar ändå. Det är möjligt att den till och med var vinnande. Även om jag inte spelade de allra bästa dragen blev partiet med spänning. Till slut försvarade sig Pavel felfritt mot min attack, lyckades vinna initiativet och vann på sin flank.
 
 
För övrigt spelade Salnikov mycket starkt och skulle nog vinna turneringen men i sista ronden i partiet mot Vershinin lyckades han inte hitta de rätta dragen efter ett inkorrekt 11 drag i d11 som Vershinin med framgång använde mot Karejev i Högsta Ligan (och sedan även Nekrasov mot Savrasova). Efter det partiet hittade Karejev det rätta 12 drag och Salnikov kände till det. Men det visade sig vara otillräckligt och Salnikov förlorade mot Vershinin i TT.
 
 
Till Nikonov tog jag risken att ställa i9 och avvek från grundvarianten med drag 18. I Första Ligan vann jag med det här 18 mot Skuridin (fast gjorde det som 14), trots att det är en forcerad vinst för svart. Skuridin hittade inte den vid brädet och inte jag kände till den då heller. Det här 18 ville jag göra mot Makarov men har inte analyserat det tillräckligt till den tiden. Att erbjuda det till Sushkov och Chingin kändes alltför skrämmande. Dessutom hann jag inte studera varianten klart före partiet mot Sushkov. Databaseanalysen visade att av de motståndare som var kvar var Nikonov den som spelade i9 som minst (och det var för länge sedan) så jag beslutade mig att pröva den här varianten på honom. Varianten är nog uppenbart dålig men Nikonov försvarade sig inte på bästa sätt och jag vann mitt andra parti i tävlingen.
 
 
Sista tävlingsdagen fick jag spela mot Artemjev. Han öppnade med d3 och vi började med en känd ”remivariant”. Dock skulle Artemjev självklart inte spela för remi. Vid den tiden var han en halvpoäng efter Salnikov och behövde bara segern, särskilt mot mig och särskilt eftersom han hade Sushkov kvar till sista ronden. Jag försvarade mig förmodligen inte på bästa sätt och Sergej lyckades skapa ett hotfullt attackläge. Emellertid spenderade han mycket tid för beräkningar (och dessutom var han en halvtimme sen till partiet). Mitt i den största spänningen lyckades jag hitta det enda draget som inte skulle förlora (det kontrade hans fyrhot och om även han kunde kontra min kontring då skapades en ytterligare kontra på hans kontra J). Efter partiet kallade Artemjev det här draget för ”superdrag” men jag tror att det inte var särskilt svårt att hitta det om man räknar ut att allt annat skulle förlora. Vidare hade Artemjev initiativet kvar och gjorde några drag till men av hans tid var det bara 3 minuter kvar och 15 av min. Bara ca 50 drag var spelade och han erbjöd mig remi. Vid den tiden visste vi att Salnikov spelade oavgjord mot Makarov och remi mot mig skulle lämna en del chanser för Artemjev. Med vetskapen om att Artemjev är en mästare på listiga fällor även under grym tidsnöd bestämde jag mig för att inte utmana ödet och tog remin. Efter partiet som brukligt ville jag analysera ställningen och frågade Artemjev hur man skulle spela här som vit. Varianten anses ju som oavgjord men han fick till en riktigt stark attack. Förr brukade han alltid berätta hur man ska spela. Den här gången sa han bara ”jag vet”. Jag uppfattar svaret som att trots ryktet om att bara leda till remi betraktar Sergej varianten som lönande att spela och försvaret föga känd och vill inte att alla skulle veta det.
 
 
Det mest fantastiska var Salnikovas seger över Metreveli. Av partierna mellan de som vann platserna på prispallen var det det sista. Volkov förklarade kategoriskt att allt redan är klart, Metreveli redan är mästarinna och Salnikova har inte några chanser mot henne. Jag försökte invända utan att själv tro på det. Med Nonna har jag spelat några gånger men aldrig med Irina så jag hade inga argument. Metreveli började med d10 men efter färgbytet lyckades inte försvara sig. Och trots det att det här partiet inte påverkade turneringens resultat gav det den en extra intrig. (Se Nonna Salnikovas kommentarer)
I sista ronden hade Nonna en attack mot Anna Okatova samtidigt var hon också i grym tidsnöd. Attacken misslyckades och Salnikova övergick till att metodiskt fylla brädet. De kom överens om remi när Salnikova bara hade 20-25 sekunder kvar av sin tid. Men hon behövde inte göra mer än 20 drag till kontrolldraget. I samma rond i partiet mellan Krajeva och Sorokina var det en liknande situation, men Sorokina lyckades ”hugga flaggan” för sin motståndare och vann på tid.
 
 
Andrej: Det längsta partiet i sista ronden var det mellan Sushkov och Artemjev. Artemjev skulle bli nöjd även med en remi – det skulle räcka för honom för att vinna tävlingen. Förmodligen därför kämpade han inte för segern även om han spelade d8 som svart. Slutligen med nöd och näppe lyckades han få det till remi. (Diagrammet nedan)
 
 

Huvudmeny