Helsinki Open har mer eller mindre blivit en tradition för Olga och mig. Årets upplaga var extra intressant eftersom mitt eget förslag till nya öppningsregler testades.
Dessa innebär att en spelare sätter upp en av de 26 öppningarna. Den andre spelaren har nu möjlighet till swap. Vit spelare sätter ut ett fjärdedrag på valfri plats och anger ett, två eller tre femtedrag. Svart spelare har nu möjlighet till swap. Därefter spelar man på som vanligt.
Jag var intresserad av om någon ny teori skulle se dagens ljus. Själv hade jag förberett några varianter och jag fick chansen att prova några av dem.
Med dessa regler öppnas fältet upp för många nya varianter. T ex kan man föreslå tre femtedrag i en känd variant eller ta ett mindre vanligt fjärdedrag och hoppas att det tredje bästa draget ger jämnt spel. Vidare kan man göra som Stefan Karlsson gjorde i denna tävling, nämligen föreslå I5 med ett femtedrag (kan ev. fungera för I1 också). Och sist men inte minst. Önskar man spela de nu vanliga varianterna går det ju också, detta förutsatt att förstespelaren sätter upp t ex I11, D3 eller D11 och den spelare som sedan blir vit föreslår två femtedrag.
Hur blev det nu med variationen. Av 63 spelade partier kan man göra en topplista:
1. I11 14 spelade partier
2. I5 8
3. D3 7
4. I6 6
5. I10 5
D11 5
7. I4 3
I8 3
9. I1 2
I12 2
D8 2
12. I2 1
I7 1
I13 1
D9 1
D13 1
Som ni ser så fick D11 och D3 spela mer undanskymda roller den här gången. Ungefär vad man skulle kunna vänta sig.
En annan intressant sak att studera är hur många femtedrag som föreslogs:
1. tre femtedrag 33 spelade partier
2. två femtedrag 21
3. ett femtedrag 2
Man kan fråga sig varför inte fler spelare valde varianter med tre femtedrag. Anledningen kan vara att man sätter upp D3 eller D11 och då blir det ju bättre läge för vit om man föreslår tre femtedrag. Vidare kan det bero på att man inte har förberett en variant där man kan utnyttja de nya reglerna och då kan det vara tryggt att spela ”som vanligt”.
Sammanfattningsvis så tyckte jag att mitt förslag till öppningsregel fungerade bra. Jag har valt ut några partier från tävlingen. Inte för att alla är välspelade utan för att visa vilka möjligheter de nya reglerna kan erbjuda.
Ett bra exempel på nya möjligheter. I just det här partiet mellan Oll och Ilu kan inte Oll de rätta femtedragen. Som 5A och 5B föreslog han 11 och 19. Click of Stones hävdar att tre femtedrag (7, punkten till vänster om 1 och punkten ovanför 2) ger säker vinst. Om så är fallet innebär det att en spelare som vill vinna här måste kunna tre huvudvarianter istället för två.
Här spelar jag svart mot Taimla. Han föreslog I2 och jag hade inget annat val än att låta honom spela ut fjärdedraget och ange antal femtedrag (jag hade ingen aning om hur man får jämnt spel i I2). Eftersom han föreslog I2 anade jag att han preparerat något och därför tog jag svart och föreslog förutom de starkaste 5A-A och 5B-6 den här femman trots att jag anar att 5-11 är starkare. Det är kanske så att I2 är spelbar med tre femtedrag, men bara kanske...
Utav alla spelarna i tävlingen var det nog jag en av dem som tog ut svängarna mest. I partiet mot Purk, nybliven 5:a i VM, kunde jag inte låta bli att spela I7. Han lät mig spela ut fjärdedraget och ange tre femtedrag och därefter tog han svart. Jag hade kollat lite på positionen innan och visste att 5-6 och 5-8 är ganska lätt vinst för svart. 5-5 var det jag trodde skulle komma och inte heller 7-7 överraskade mig. Men det gjorde 9-9! Visst är det vackert. Istället för att attackera på ovansidan och ev. bli offer för min inringningstaktik spelar han 9 (som inte kan besvaras aktivt) som ligger till grund för hans fortsatta attack. Han spenderade emellertid ganska mycket tid och i efterhand kan man konstatera att med aningen bättre försvarsspel hade det kunnat bli jämnare. Men nu var ju det praktiskt spel.
Om jag hade längtat efter att få spela I7 så hade jag längtat än mer efter att få spela ett sådant drag 4 som i partiet mot Irene Karlsson. Som alla vet så innebär 4-6 ett tillräckligt försvar för vit och nu för tiden har man hittat försvarsdrag som gör att de flesta spelare undviker D3 (se VM i år t ex). Men med tre femtedrag kan andra fjärdedrag bli aktuella (Ants Soosõrv spelade 4-9 mot Irene i ett annat parti). Nu var detta ett totalt intuitionsdrag som jag bara inte kunde motstå. Jag spelade verkligen klent här, Irene utnyttjade mina misstag och vann lugnt och metodiskt. Men jag är övertygad om att det skulle kunna gå spela denna fyra om man hade bra analyser i bakfickan.
Ett exempel på att I13 kan bli spelbart, i och för sig med en övergång till I5. Med vanliga regler får svart så gott som alltid spela 5-6 vilket innebär en svår framtid för svart. Mig veterligt är positionen efter 5-5 jämn och då har vi en variant till som läggs till repertoaren av jämna varianter med denna öppningsregel. Här vinner Stefan Karlsson som svart mot Andry Purk
Den här öppningsregeln är en av dem som kommer att skärskådas under jan-april nästa år. Av de fem tyngsta kandidaterna är det den här som är mest ”konservativ” och som liknar nuvarande regel mest. Anledningen till att jag gillar den är att det innebär en balans mellan teori och praktiskt spel. Många spelare gillar att analysera hemma och sedan få betalt för det under en tävling. Om antalet möjliga varianter med en öppningsregel är för stort kan det alltför ofta uppkomma situationer där en spelare har specialstuderat en variant som den andre inte har en aning om.
Slutställningen:
1. Timo Ilu Estland 6 33.0
2. Johann Lents Estland 6 28.0
3. Tunnet Taimla Estland 5 28.0
4. Ants Soosõrv Estland 5 26.0
5. Andry Purk Estland 5 23.0
6. Stefan Karlsson Sverige 4 32.0
7. Marko Pellikka Finland 4 30.0
8. Samuli Saarenpää Finland 4 28.0
9. Aivo Oll Estland 4 25.0
10. Irene Karlsson Estland 4 21.0
11. Jussi Ikonen Finland 3 22.0
12. Kala Haivonen Finland 3 21.0
(Kari Haikonen + Lauri Toivonen)
13. Peter Jonsson Sverige 2 27.0
14. Jari Ikonen Finland 2 21.0
15. Eevert Kokkonen Finland 2 18.0
16. Erki Nukk Estland 2 18.0
17. Chrislyn Kikkas Estland 1 22.0
18. Eelis Kokkonen Finland 1 18.0