Tord rapporterar, visar ett parti och analyserar detta.
{mostoc}
Tord Andersson om sin patetiska insats
Innan vi åkte till Tyumen kändes det faktiskt ganska bra. Trots att jag relativt sent ”tvingats” ställa upp för det svenska laget hanns ändå vissa förberedelser med, och jag tyckte mig åtminstone ha skapliga idéer om vad jag skulle spela. Jag kände mig också lite spelsugen och såg fram mot tävlingen med viss förväntan.
När jag väl satt där vid brädet fungerade dock ingenting. Jag satt i samtliga partier och spenderade massor av tid för att ens lyckas tänka ett par drag framåt. När jag tittat på mina partier i efterhand så verkar det dessutom som om jag räknat fel på nästan alla varianter i alla situationer. Inte ens i det enda parti jag vann, mot Ishitani i första ronden, kan jag efteråt förstå någonting av hur jag tänkte.
Väldigt typiskt för hela min insats var partiet i sista ronden mot Petrov i det uzbekiska laget, där jag tänkte länge och väl på hur jag skulle försvara mig mot en attack, och efter drag 24 slutligen konstaterade att situationen var lugn och att det aldrig kunde gå ihop för honom. I detta läge behövde han dock bara dra en trea (som jag redan räknat med) för att jag skulle se hans mycket enkla vinst (ytterligare två treor och sedan fyror till fyrtrea).
Det känns dessvärre som jag får ta på mig huvuddelen av personligt ansvar för vårt stora fiasko denna gång, vilket känns extra jobbigt då jag tidigare snarast lyckats prestera bättre i lagsammanhang än i individuella tävlingar.
Slutligen kan man väl också konstatera att vi denna gång lyckades sämre med att stödja varandra inför matcherna jämfört med t.ex. lag-VM i Tallin för fyra år sedan. Vad detta berodde på bör vi förstås fundera ordentligt över inför framtiden.
Lag-VM 2004: Michail Kozhin-Tord Andersson
Partiet nedan visas med hjälp av Java. Det finns också en lib.fil för användning i Frank Arkbos gratisprogram RenLib. Om du varken kan se Java-applikationen eller kan använda RenLib så erbjuds en bild med partiet.
Kommentarer till mitt parti mot Kozhin
I matchen mot Ryssland II fick jag äran att möta den gamla rutinerade räven Michail Kozhin, som spelade prelsvart och satte upp öppning D3. Jag valde naturligt nog att spela vit. Detta parti visade kanske på en liten miss i mina förberedelser, då jag inte uppdaterat mig på de nyaste idéerna i D3, och inte visste hur jag skulle bete mig efter hans drag 11. 12 är förmodligen en alldeles för svag stopp. 12 i J11, som bl.a. använts av Stefan, eller 12 i 13 torde vara bättre. Av någon besynnerlig anledning spelade dock Kozhin själv samma 12:a i sitt parti mot Potapov, där utvecklingen upp till drag 17 blev identisk, varefter Kozhin valde att spela 18 i punkt I12. Efter Potapovs passiva 19 i J12 fick Kozhin ett skapligt parti som han slutligen vann som vit. Dock kunde svart här ha spelat 19 i 24 med eget fyrhot och troligen fått en mycket stark ställning (efter mothot med 20 i 25 eller J12 räcker 21 i H12), varefter svart har starka attackpunkter i t.ex. punkt 26.
Dragen 13 och 15 ger svart kontroll över partiet och 17 är en väldigt naturlig attackpunkt. Efter min passiva 18 bygger svart upp en stark ställning med dragen 19-25. Vit kan förvisso dra en trea i punkten F11 men någon fortsatt attack verkar inte finnas, så jag fick krypa till korset och försöka stoppa. 26 kändes som en naturlig stopp men med 27 behöll Kozhin initiativet och jag tvingades fortsätta följa efter och stoppa. Kanske hade 28 i I4 varit snäppet bättre. Efter 29 och 31 känns det redan hopplöst för vit. 32 i t.ex. 34 eller 42 skulle lämna möjligheten till hot i t.ex. punkt D7. Efter 33 finns ingen räddning. Efter drag 36 förvånade det mig dock att inte Kozhin drog fyror i 43 och 38 före stoppen i 37, vilket gav mig chansen att stoppa i den väsentliga punkten 38 (vilket är tvång). Med 39 är dock partiet ändå över. Jag var genom hela detta parti väldigt imponerad av Kozhins förmåga att utnyttja ett litet övertag, och hitta starka uppbyggnadspunkter. Av alla mina förluster i denna tävling är denna den enda som jag inte skäms så förfärligt över, då jag här helt enkelt blev utspelad av en övermäktig attackspelare.